Inlämnad - check

Efter många om och men är uppsatsen äntligen inlämnad för opponering. Jag vet redan nu att jag har lite korrigeringar att göra, men det känns ändå som en börda har lyfts från mina axlar.

I natt satt jag uppe till halv tre, åtta imorse var jag uppe vid datorn igen. Man skulle kunna säga att jag är lite seg nu.

Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma, nu är den här.


YES!

Bäsar

Innan jag kommer med något annat, vill jag först i detta inlägg rikta ett stor grattis till Erik och Emelie som igår blev föräldrar till söta lilla Ester. Det verkade ett tag som att hon aldrig ville komma ut, men till slut valde hon en bra dag att entra världen. Den 26 maj är inte bara Esters dag, det är också min mormors. Igår blev hon hela 85 år.

Samtidigt som en bäse kom till världen fick ett annat par bildbevis på sin ögonsten. Ingrid och Micke var hit till Falun igår på sitt första ultraljud. Och nog var det allt en liten en där inne i magen, det fick jag bildbevis på.

Allt detta bäbisande är så kul! :D

Stress = ångest

Det är inte alls bra för mig.

Men nu har jag i alla fall så gott som bara diskussionen kvar. Plus allt annat shit som sammanfattning och förord. Det tar jag dock på måndag, när jag vet att jag är helt klar och inte behöver lägga till något mer. Jag väntar (fortfarande) på ett mail från min handledare och lite kommentarer på det jag skickade sist. Han hinner väl inte svara förrän jag skickar det sista på fredag.

Det ska bli skönt med ett brake från allt detta och ett välbehövligt besök från Kossan och Marlene i helgen. Tillsammans med Mela får vi äntligen umgås alla fyra igen!

Annars är det träff med företaget och titt på lägenhet i eftermiddag/kväll, samt ett litet besök från pappa.

Just ja..

I söndags ringde en snubbe och frågade om jag ville komma till Stockholm för att bli sminkade och fotograferad, helt gratis. Eh, what?!, var väl ungefär vad som kom fram från min sida.

Det visade sig att kossan hade varit där och skrivit upp mig någon lista, hon hade bara inte hunnit med att berätta det för mig. Kul grej sa hon, men svindyrt om man ville ha bilderna. Jag visste väl att det var någonting.

Eftersom jag blev så pass tagen på sängen när han ringde, bad jag honom ringa upp mig senare när jag pratat med kossan. Man vet ju aldrig vad det är för fuffens med sådana där grejer.

I alla fall så ringde han upp mig igår. Det blev ett tack, men nej tack. It's not the way I roll, liksom. Sedan fick jag berätta för honom att han inte behövde ringa upp Mela heller, då hon inte heller var intresserad.

Och så vad det med det, så nära var jag från att bli Dalarnas's next topmodel.

Titeltävling

Eftersom jag är helt blank på idéer vad beträffar titel på min c-uppsats, tänkte jag göra en kul grej av det. Den som vinner, om någon vinner, får givetvis bidra med titeln men kommer också att bli omnämnd i förordet. Det är inte så illa, eller hur? ;)

Som ni kanske har listat ut redan, går det ut på att sätta titel på min c-uppsats, och för att ni överhuvudtaget ska veta vad den handlar om, så kommer jag nedan att presentera syftet med den.

Syftet med uppsatsen är att utifrån begreppen kunskap, attityd och handling utröna det grundläggande värdet som hälsa och hälsoarbete har bland cheferna på företaget, och sedan tillsammans med mitt val av teoretisk utgångspunkt, Bourdieus kapital, analysera vad det kan innebära för företaget och dess hälsoarbete. Anses hälsa och hälsoarbete vara värdefullt för cheferna? Om inte, vad erkännes värde? För mitt syfte har jag formulerat tre frågeställningar:

– Vad har cheferna för kunskap kring hälsa och företagets hälsoarbete?

– Vilken attityd har cheferna till hälsa och företagets hälsoarbete?

– Hur handlar cheferna inför hälsa och företagets hälsoarbete?

För att besvara dessa frågor har jag intervjuat tio chefer på ett ganska stort företag.

Har ni några frågor eller funderingar är det bara att höra av sig, annars vill jag ha Ditt bidrag senast torsdag kl 23.59.

BAJS, med stora bokstäver

Just nu känns det helt makalöst trist. Jag är så trött på att skiva uppsats så ni anar inte. Jag har kommit till ett stadium då det känns som att jag inte kommer någonstans. Jag satt hela fredagen, från 10-19 och fick inte mer än en sida skriven. Idag satt jag 6 timmar, det blev inte mycket mer. Den där jävla Bourdieu går mig på nerverna. Först försökte jag mig på hans betongbit till verk, Distinction, som är på engelska. När till och med Mikael svor över karlfan gav jag upp. Dock hittade jag bitar av den boken på svenska, precis de bitarna jag ville ha. Men, det var rena grekiskan, även på svenska. Det får bli sekundärkällor, I don't give a shit.

Jajaja, jag ska inte säga att jag är helt ute. Så mycket har jag faktiskt inte kvar. Diskussion och introduktion bara + lite mer tidigare forskning. Men med sådana här värdelösa pluggdagar som jag har haft, känns det som att skiten har smittat av sig på det jag redan skrivit. Vid det här laget är jag övertygad om att det bara står bajs på sidorna, bokstavligen.

Nu ska jag sluta klaga och återgå till Mikael, om han kan slita sig från sin xbox. Han gav mig fina blommor idag, det har redan gått 4 år.

Det verkar inte som att min gissning på 18e inte går hem heller. Det kanske är lika bra att jag och Mikael får ha vår dag för oss själva ;)

Vi får se, sa Zenmästaren

Idag hade jag min sista intervju för c-uppsatsen. Den skulle ha varit 09.30 och jag skulle ha åkt med bussen 09.02 från Östra Hamngatan. Det kom ingen buss. Eller är det så illa att den åkte förbi när jag satt och läste Metro, så jag helt enkelt missade den? Det kan jag inte tro, det var ingen buss som stannade i alla fall.

I vilket fall som helst var jag tvungen att ringa till intervjupersonen och skjuta fram intervjun en halvtimme. "Det var förargligt", sa intervjupersonen när jag berättade att bussen inte kommit.

Det visade sig dock att intervjun inte tog så lång tid och jag hann med bussen tillbaka 10.45 i alla fall. Dessutom slapp jag stå och vänta.

Har ni sett Charlie Wilson's war?

Kära läsare

Ett blogginlägg är verkligen ett måste, jag kan förlora min eventuella anhängare.

Jag har sökt ett jobb, som medlemstränare på en träningsanläggning i Borlänge. De skulle börja med intervjuerna omgående och ansökningstiden gick ut den sista april, så är de intresserad av mig så borde de höra av sig snart. Det skulle verkligen vara ett perfekt jobb med tanke på min utbildning. Samtidigt har jag andra planer för framtiden, att plugga vidare i åtminstånde 2,5 år till om allt går min väg. Dock måste jag ta chansen om jag blir erbjuden det här jobbet, jag antar att de inte kommer varje dag.

Annars kämpar jag verkligen med min c-uppsats just nu. Det är intressant det jag skriver om, men ändå kan jag inte få någonting vettigt gjort. Jag har 3 veckor på mig att färdigställa den, så det är bara att få arslet ur vagnen, damn it!