I romantikens tecken

För att Mikael är den han är, belönades han i fredags med ett armband och vackra blodröda (syrefattigt blod) rosor, vilka by the way fortfarande står sig.

Han blev riktigt glad och, som jag fattar det, något överraskad.

Detsamma blev jag över brevet han lämnade mig innan han åkte tillbaka till Avesta. Låt oss säga att det var värt en tår eller två :)