Lidingöloppet 2009 - vilken resa!

Helgen i Sverige var allt annat än händelselös.

Varsågoda:

Jag kanske ska börja med att berätta för er som mot all förmodan inte redan vet varför jag överhuvudtaget åkte tillbaka till Sverige för endast en helg. För ungefär fem månader sedan, när bror fyllde 20 år, kom jag på den briljanta(?) idén att vi (jag, Gunilla, Erik och Mikael) kunde ge honom anmälan till Lidingöloppet 2009, klass MK15, inklusive resa, mat, logi och bubbel i present. Med andra ord: en helg i storstaden (som senare visade sig bli Uppsala) för att förena nytta med nöje.

Nytta är nöje, right?

Mikael, aka Bangaren, fegade ur och anmälde sig aldrig till loppet. Däremot fick vi tillökning av 5311 Rehné istället.

I alla fall, jag spenderade natten mellan fre-lör i Gunilla och Eriks nya lägenhet medan Thomas och Erik 2 (det är jobbigt med samma namn) sov hons Jossan. De två sistnämnda grabbarna infann sig med oss andra kl 06.30 följande morgon för en stadig frukost (och inte en minut för tidigt?). Vi hade tänkt åka mot Lidingö prick en timme senare men redan där blev det en förskjutning i planeringen. Inte nog med det så irrade vi runt mer än nödvändigt i Sthlm innan en vänlig själv på någon mack visade oss i rätt riktning. Ont om tid som vi hade tog vi bilen hela vägen fram istället för att byta till en gratisbuss. Vi var tvungna att hämta ut våra starpaket med nummerlapp, chip etc senast 45 minuter innan start. Jag och Gunilla hoppade nästintill av i farten medan boysen parkerade bilen. Och jag lovar, den här gången var vi verkligen inte en minut för tidig.

Nu hade alltså 45 minuter på oss att göra oss i ordning och bege oss till start. Det var inte direkt runt hörnet så det slutade med att vi fick ta till löpningen säkert 2 km tidigare än beräknat. Väl på plats hade vår startgrupp redan startat (förutom Erik d.y. som var i startgrupp 3 och därmed startade 20 min senare än oss andra). Det var bara att fortsätta kuta, vilket jag inte insåg med en gång. Alla bara försvann och det tog någon minut innan jag såg syrran flaxa med armarna där ute på åkern. Äntligen iväg? Well, jag var bara tvungen att jaga efter bilen som var på väg därifrån och där jag skulle droppa min påse med överdragskläder. Jag lyckades med bedriften att vara den absolut sista att starta i min grupp, garanterat. 6 minuter sen, men det kunde ha varit värre.

Själva loppet gick bra och jag är nöjd med resultatet. Efter 6 minuters avdrag slutade jag på 1h 36min. Det var jobbigt, givetvis, men inte alls så pass som jag föreställt mig efter alla skräckhistorier om banan. Dock slapp vi de två värsta backarna som 30 km-banan hade (Daniel, jag är verkligen imponerad).

När vi väl hittade på varandra efter loppet duschade vi (vilket by the way var en upplevelse utöver det vanliga och inte alls särskilt önskvärd) och drog vidare till vår kusins bröllopsbuffé. Tydligen så gifte han sig i Vegas för drygt ett år sedan och nu fick vi andra ge honom och hans fru ett riktigt GRATTIS! Det var kul att träffa släkten igen, vilket händer alldeles för sällan.

Vissa var mer bekväma i situationen an andra :p

Som ett enda stort släptåg drog vi vidare efter ett par, tre timmar för att träffa Eriks bror en snabbis. Vi gick till en riktigt mysig pub där somliga piggade på sig med en välförtjänt öl.

Shit, det hände så mycket den dagen, jag börjar bli trött på att skriva. Det får gå undan nu, jag måste sova haha.

Den huvudsakliga festen för kvällen var hemma hos Jossan. Några timmar där, sedan krogen. På tredje försöket kom vi slutligen in på en pub i närheten av domkyrkan. Vid det här laget var jag så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Vi stannade i alla fall tills de stängde.

Inte ens resan hem gick smidigt. Trots lite "motgångar" under dagen var den dock mycket bra. Jag kan tänka mig att göra om något liknande nästa år, med med en hel del mer planering och framförhållning :p

Det här blev långt, och det är fortfarande bara lördag.

Jag pausar och fortsätter imorgon.

God natt.