Delousing

En annan fördel med barn ;)

Jag kan inte minnas att jag någonsin har haft löss eller blivit avlusad (Mamma, kanske du kan svara på det?). Ja, förrän nu vill säga. Här sitter jag i sängen med jordens flottigaste hår och hoppas på att kväva de jävlarna. Åtta timmar eller över natt, sedan ska det tvättas ur med vanligt schampo. Proceduren ska göras om efter en vecka, för säkerhetsskull. Men i stort sett är det meningen att det ska räcka med en natts behandling.

Det har kliat i Laurens hårbotten länge nu, men vi trodde att vi hade uteslutit löss. De är väldigt små, onekligen. Givetvis fick Amélie också åka på avlusningen, även om vi inte kunde se något, de leker ju med varandra hela dagarna. Likt apor inspekterade jag och Anna varandras hårbottnar också. Jag hade något som såg ut att vara ägg (ick!), så.. ja, precis.

Ni kan ju gissa om jag satt på Internet sen och lärde mig allt om löss, haha.

Jaja, det är dags att sova nu, jag har huvuden att tvätta imorgon bitti. Sedan ska jag och flickorna ta oss till Painshill i Cobham på nå Halloween-tjosan med efterföljande pizza. Kan bli kul!

Gladare nu än då

Det blev en stooor gruppkram när jag träffade Martina och Nico igår. Lite socialisation med kära vänner var precis vad jag behövde.

Vi gick till någon pub, jag beställde en cola/pepsi/whatever eftersom jag är så responsible. Med Halloween coming up så det blev en del sådant snack. Tydligen är det någon bbq i London för svenskar nästa helg. Kom utklädd och ta med det du vill grilla så grillar de det åt dig gratis, typ. Jag måste gå in på londonsvenskar sen och kika. Kunde vara kul. I alla fall så blir det nog kostymshopping imorgon.

Martina och Nico skulle åka in till en fiskmaknad i London runt tre imorse (galningar) och behövde bunkra upp så vi gick till en liten shop. Jag ville ha chips. Hmm, jag vet inte vad som har hänt, jag är egentligen inte alls särskilt förtjust i chips. Aja, balsamvinägerchips blev det i alla fall, en liten påse.

Sen var det dags att ta sig hemåt.

För första gången (tror jag) satte jag inte klockan imorse. Halv elva vaknade jag och kände mig riktigt utvilad. Dessutom har jag bara "vanligt" ont i halsen nu :D

Jag är gladare!

Stackars mig

Lite krasslig och man ropar genast efter mamma.

Jo, jag har nog lite hemlängtan.

Senaste veckan har verkligen varit en berg-och-dalbana; feber, hosta, snuva, täppa, halsont.. den ena dagen olik den andra. Och det verkar inte bättre än att jag är redo för en omgång nummer två. Fuck, jag som trodde att det var över.

Får se om jag kan ta mig ut en sväng ikväll i alla fall. Jag måste ut ur huset och träffa riktiga människor (till skillnad från mina böcker och serier), jag står inte ut!

Jag pratade i alla fall med mor och far idag, det gjorde mig glad. Om jag kunde säga hej till bror och syster också skulle det kännas ännu bättre.

Jag saknar alla känns det som!

Haha, passa på att sug åt er, så fort jag får tillbaka min rutin igen.. ;)

En helg i sängen

Fredagen var en bra dag.

Martina var här hela dagen, från det att jag lämnat flickorna tills det att de skulle hämtas. Frukost, tur till Walton för shopping och fika, lunch. Nice!

*Långärmad tunn tröja
*2 par leggings
*Skärp
*2 par vantar
*Armband (från min nya favoritaffär Accessorize)
*Nagellack
*Body butter med cocosdoft

Börjar man är det svårt att sluta :)

Lördagen hade potential att bli bra, meen..

På fredagen bestämde jag och Martina att vi skulle åka in till Guildford. Det skulle vara kul att se något nytt. Jag har varit till Guildford förut, men då såg jag bara insidan av ett leisure centre där vi var och bowlade.

Tåg från Weybridge, nej. All trafik till och från var inställt på grund av nå underhållsarbete (antar jag). Så buss till Woking och tåg därifrån till Guildford. Eftersom det var samma visa för Martina och Nico med inställda tåg vart de ganska sena. Jag hann med en varm choklad och ett äpple.

Sedan visade det sig att Guildfort tydligen har två tågstationer och givetvis var Martina och Nico på den andra. Lite missförstånd och vi hittade på varandra till slut iaf.

Guildford är mysigt, typ som ett större boutiquey Weybridge. Jag hade tappat stinget och det blev ingen shopping för mig alls. Kanske mycket för att jag inte kände mig helt kry.

Som vanligt väntade vi till i sista stund med att äta. Vi ville prova Jamie Olivers restaurang, men det var inte värt att stå i kö för. Vi gick till Nando's istället, 30 min för ett bord. Vi gav upp, hungriga, och det slutade på Burger King. Det fick la duga.

Med värk i kroppen, klump i halsen och hosta bestämde jag mig för att åka hem efter vi ätit. Jag kände mig inte alls som roligt sällskap. Och det var nog lika bra. Från halv sex igår till ungefär halv två idag har jag spenderat i sängen, med endast några toa- och tepauser. 14 av dessa timmar sovandes.

Nu är jag tilbaka i sängen igen. Jag ska försöka att inte sova förrän ikväll dock. En film kanske, läsning..

Bye for now!

Ground som ground?

Jag var upp riktigt tidigt i morse för att vara en lördag. Det skulle cyklas en jävla massa: cyklas till gymmet, cyklas på gymmet, cyklas hem från gymmet. Inför allt cyklande laddade jag upp med en tallrik havregrynsgröt toppad med banan, kanel och mjölk. Eller?

Vi backar lite..

Jag hade kokat gröten i micron, skivat bananen ovanpå, letat fram ground cinnamon från skafferiet och kryddat gröten med den.. men vänta nu, det luktar konstigt..

Ah, ground nutmeg! Hela gröten var täckt med muskot!

Aja, i brist på tid var det bara att täcka över skiten med kanel och hoppas på det bästa. Det gick att äta, ett tag. Hela vägen till gymmet var jag dock orolig för att någon nutmed-överdos-illness skulle uppstå.

Jag mår bra nu i alla fall (peppar, peppar).

The grotto inn

Jag brukar ha för vana att haka på ut någonstans på onsdagskvällar. I vanliga fall brukar det bli karaoke i Surbiton (inte för att någon av oss någonsin är med och bidrar; kanske, kanske i framtiden), men för tillfället har vi tappat sugen lite och söker något nytt.

Sååå, igår blev det Weybridge - hemmaplan. Jag, Erica, Martina och Nico.

Erica som har varit ut en del här var den som fick ta ton. Gå, gå, gå, fram och tillbaka gå. Vi hamnade slutligen på The Grotto Inn. Enligt Erica består deras huvudsakliga klientel av antingen 18-åringar, knarkare eller gubbar över 60. Vi hade tur (och kanske var det också därför vi stannade), igår var det som så ofta annars party för någon yngling som precis fyllt fullvuxen(?).

"Erica, Erica!"
Ok, Erica hade varit där tidigare, ja :)

Roligaste var när Nico fick en en brittisk fullgubbe till beundrare. "I'm not gay, but I like this guy. He's cool." Givetvis började han rabbla upp alla ord han kan på franska också (som så många andra): Un peu (lite), huit, neuf, cinquante (8,9,50) och något ord för burktomater.

Kvällen slutade när The grotto inn stängde, vilket var ganska tidigt.

Hej hopp, det var lite om det.

Något ännu trevligare

Jag måste bara berätta.

Flickorna var så duktiga i morse. Och då menar jag inte jag-kan-äta-min-frukost-på-under-en-kvart-duktiga, utan kors-i-taket-gobsmacked-duktiga.

Lauren hade bestämt sig för att hon ville ha lite tid för att leka. Haha, no way josé att det någonsin kommer att hända tänkte jag för mig själv.

Men självklart ville jag inte ta död på hoppet helt och hållet och använde det istället till min fördel. I ett försök att få saker och till att flyta på lite bättre förklarade jag helt enkelt att när de har gjort allt de måste göra och de fortfarande finns tid över så ser jag ingen anledning till varför de inte skulle få leka en stund.

Och se på fan, det slutade med att de lekte fint i hela tio minuter(!!) innan vi var tvungna att bege oss ut i bilen.

Jag var så nöjd att vi firade med ABBA hela vägen till skolan :)

Något trevligare

Jag lät så sur i förra inlägget så här får ni något mer och gladare!

Jag var på min andra skolresa i fredags, med Lauren den här gången. Det måste jag ha nämnt, right? I alla fall så var vi till Fishbourne Roman Palace i Chichester. Drygt en timme med buss och vi var nästan nere vid kusten, England är inte alls stort. Jag hade i alla fall en mycket bra och givande dag. Jag fick kaffe och kaka och lärde mig en massa om romarna. Det sistnämnda var inte så svårt eftersom jag kunde nada innan. Eller, jag visste typ hur männen klädde sig.

Jag, Miss Ingela Theorin, och Mr Ziegler höll reda på nio flickor tillsammans. Det var inte så jobbigt som det kanske låter, för att vara sju år uppförde de sig imponerande bra. Och det sa vi också. Men tydligen var det mer "fuss" i år än vanligt; någon hade visst klättrat upp ett träd och en annan tappade tandställningen. Haha, efter lite halvdant fem-minutersletande på slutet hittade vi dock på den som tur var.

ABBA, de är stora här. Vi har ett kassettband i bilen som går om och om och om igen. Och på vägen hem från Chichester sjöng flickorna ABBA-låtar hela vägen. De kan dem mycket bättre än jag. Det var mysigt :)

What a douche!

Det är något skumt med mitt nya mobilnummer.

Här kanske det skulle passa med en liten parantes om att, ja, jag har bytt nummer, igen. Efter att jag skaffat ett brittiskt konto, vilket jag har gjort nu, hade jag tänkt byta till ett mer förmånligt mobilabonnemang/kontantkort. Det visade sig dock att det inte fungerar om jag vill ha möjligheten att sända sms till Sverige. Eh, det vill jag juh! Så, det blev något helt annat istället med en reward på 200 fria internationella minuter. Hittills har jag inte fått dessa minuter att fungera än, och när jag ringde till Talkmobiles kundtjänst fick jag snacka med någon snubbe som avslutade varje mening, ibland ord, med "ok" och som sa att jag skulle ringa upp om någon dag om det fortfarande inte fungerar, "ok?". Nej, det är fan inte ok! Vafan kan han göra då som han inte kunde fixa på en gång?

I alla fall. När jag bytte till ett nytt kontantkort fick jag köpa en mobil också, sjukt billigt. Även om det bara är skit kan det vara bra att ha. Och om det var skit, den var om möjlig ännu crappigare än den jag redan har. Eftersom möjligheten finns att jag byter nummer ännu en gång (man vet aldrig), så har jag inte berättat för alla att jag bytt nummer. Jag har stoppat mitt gamla brittiska nummer i den nya skitmobilen och det nya numret i min gamla, något mindre crappiga mobil (som för övrigt går att flippa, wohoo). Det går alltså att höra av sig till båda. Vid eventuella sms/telefonsamtal till mitt gamla nummer, kan jag bara hänvisa till det nya numret. Det är hur bra som helst!

Så, vad var vi någonstans? Just det, det är något skumt med mitt nya nummer. Jag har haft det i två dagar nu och redan har tre okända personer ringt, varav endast en har haft hövligheten att inte bara lägga på. Två gånger ringde samma jävel i natt utan att säga något. Jag skickade ett meddelade och frågade vafan han håller på med, och det fick jag minsann svar på. Han ville ha tag på någon Charlie som han var chaufför åt. Jag svarade att någon Charlie finns inte här och gav honom tipset att säga något nästa gång han ringer fel, framförallt om han tänker fortsätta ringa mitt i natten.
Han skickade ett meddelande imorse också med en ursäkt + lite annat dravvel. Det blev en ursäkt tillbaka. Med stor sannorlikhet lät jag nog inte så trevlig. Men vafan, jag var trött!

Haha, det skulle väl vara något. Jag träffar prince charming via en felringning. Vi är ju ändå uppe i några meddelanden nu :p

Fast i ärlighetens namn så kan det lika gärna vara en princess, jag fick aldrig något namn. Dock ger jag mig fan på.. Shit, jag måste dra och hämta Amélie!