Längdskidåkning

Äntligen blev det en tur på längdskidorna, och en invigning av skidorna i Mikaels fall. Jag, Mikael, Erik, Emelie och Klas for till Bjursås för en tur. Väl förberedda på detta hade jag och Mikael lämnat in vår skidor för grundpreparering på Intersport, så det var bara fästvallan som skulle på. Det fick ske i Klas garage. Emelie gjorde det på 5 minuter, medan resten av oss tog vår lilla tid. 40 minuter närmare bestämt. Och vad fick vi för det? Ingenting! Om jag har haft problem med bakhalt förut när jag åkt längdskidor så var knappast fallet så den här gången. Detta var inget unikt för mig, utan resten av gänget upplevde detsamma. Helt plötsligt kunde det hugga till i skidorna så det tog tvärstopp, även i nerförbackarna. Dessutom kunde jag gå uppför, utan stavar. Allt detta gjorde att det blev ett par vurpor. Vid valet av 7 resp. 13 km var valet lätt för mig. 7 km, utan tvekan. De andra, utom Emelie som åkte före oss med sina föräldrar(?) tog 13 km.

Det var härligt att äntligen få ge sig ut på skidorna, men såhär i efterhand så måste jag säga att jag mycket hellre har bakhalt än för mycket fäste. För mycket fäste är lömskt. I helgen blir det eventuellt en tur till Lofsdalen med Mikael föräldrar, då blir det andra bullar!