20

HEATHER SMALL - PROUD

I look into the window of my mind
Reflections of the fears I know I've left behind
I step out of the ordinary
I can feel my soul ascending
I am on my way
Can't stop me now
And you can do the same

What have you done today to make you feel proud?
It's never too late to try
What have you done today to make you feel proud?
You could be so many people
If you make that break for freedom
What have you done today to make you feel proud?

Still so many answers I don't know
Realise that to question is how we grow
So I step out of the ordinary
I can feel my soul ascending
I am on my way
Can't stop me now
And you can do the same

What have you done today to make you feel proud?
It's never too late to try
What have you done today to make you feel proud?
You could be so many people
If you make that break for freedom
What have you done today to make you feel proud?

We need a change
Do it today
I can feel my spirit rising
We need a change
So do it today
'Cause I can see a clear horizon

What have you done today to make you feel proud?
So what have you done today to make you feel proud?
'Cause you could be so many people
If you make that break for freedom
So what have you done today to make you feel proud?
What have you done today to make you feel proud?
What have you done today
You could be so many people?
Just make that break for freedom
So what have you done today to make you feel proud?

Jag kan inte tänka mig något bättre låt att avsluta det sista avsnittet av Queer as folk på. Enkelt och precis rätt (och givetvis i remix :p).

Bang bang you're dead

Efter det att Trevor hotade att spränga skolans fotbollslag ses han nu som ett monster i elevers, lärares och föräldrars ögon. På grund av skolans nolltolerans mot mobbing och våld har detta lett till hårdare tag genom bland annat metalldetektorer. De enda som tror på Trevor är en av skolans lärare, Mr. Duncan, och den nya eleven Ellie. Mr. Duncan är också den som väljer att ge Trevor huvudrollen som den massmördande Josh i pjäsen Bang bang you're dead. Det blir ett ramaskri från alla håll, och skolan tvingar Mr Duncan att stänga ner pjäsen. Men med ett mål i sikte väljer han dock att fortsätta repetitionerna utanför skolan.

Trevor blir vän med the Trogs, ett gäng elever som står utanför skolans gemenskap. Tillsammans får de utlopp för sitt hat mot skolan, vilket nära slutar i tragedi.

Under filmens gång uppdagas anledningarna bakom Trevors beteende. Har skolan verkligen agerat på rätt sätt med tanke på de rådande omständigheterna och rättfärdigar detta Trevors beteende?

Dessa och andra frågor ställs på sin spets i pjäsen om Josh, vilken slutligen får sin prämiär i slutet av filmen. En pjäs som flitigt sätts upp på många skolor och som är ett resultat av verbal och fysisk mobbing bland skolelever.

I rollen som Trevor ser vi Ben Foster. Vidare spelas Mr. Duncan av Tom Cavanagh, Ellie av Janel Moloney och som the Trogs "ledare" Sean ser vi Randy Harrison.

Particles of truth

Jag spenderar mycket tid tittandes på film (eller serier). Varför inte utnyttja detta? Det må hända att jag inte har ordets gåva, men jag borde åtminstone vara kompetent nog att få ner några rader angående de filmer jag ser. Jag har dock inte för avsikt att betygsätta dem på någon femgradig skala, det överlämnar det till er. Jag vill endast.. ja, se för er själva :)

Först ut är Particles of truth, en film av Jennifer Elster, som utspelar sig under två på varandra följande dygn. Samtliga karaktärer har sina brister och problem och under filmens gång får vi se hur vissa av dem kollapsar medan andra tar sig samman och reparerar sig själva. Huvudrollerna spelas av Jennifer Elster själv och Gale Harold, där Jennifer Elsters karaktär Lilli brottas med minnen från sin barndom och hemligheterna kring hennes fars sjukdom och Morrison (Gale Harold) med sitt tvångsmässiga beteende och sökandet efter sin fars godkännande. De två karaktärerna möts, och under de 48 timmarna utvecklar de en stark kärlek och djup förståelse för varandra.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag antar att filmen vill visa hur ingen är eller kan vara perfekt. Trots en till ytan perfekt fasad finns det alltid något under som inte syns. Frågan är bara vad vi väljer att känna och agera inför det. Hur tolkar vi olika situationer och hur upplever vi att andra ser på samma företeelse? Vem är det som bestämmer vad som är sant?

Se, begrunda och återkom gärna.

Jag måste sova nu.

24

Ok, nu är det nästan för nära till avresa, I'm starting to freak out a little bit. Kanske mest för att jag har varit som i trans den senaste tiden. Haha, jag blir sådan när jag fastnar i en ny serie. Den här gången var det Queer as folk (den amerikanska versionen). Brutalt.






Randy Harrison & Gale Harold som Justin Taylor och Brian Kinney i Queer as folk.


Fem säsonger, 83 avsnitt - det tog sin lilla tid. Dock har jag inte endast existerat i min lilla bubbla (om än tillräckligt tragiskt), jag har också jobbat en del. Plus att jag har träffat Mia för första gången sedan vi tog examen :) Vidare har jag förtärt min första dos Dukoral och ska ta den andra samma dag som den andra Twinrix-sprutan.

Ikväll har jag planerat en skypedate med Mikael och eventuellt lite inlärning av spanska. Det vill säga om jag inte bestämmer mig för att se en till film. Jag kanske till och med hinner med båda. Hm, nu blev jag lite sugen på att spela piano också. Ah!

I alla fall, vi hade julfest på jobbet igår. Knytis, julklappsutdelning och underhållning. Jag gick glad hem med en stycke ryggsäck (från cheferna), samt en otroligt tjusig och glittrig tomteluva.

I veckan som kommer måste jag börja förbereda inför avfärd. Det kommer förmodligen inte bli mycket gjort under juldagarna.

So long!

31

Bara för att Mikael ska få rätt!

Jag står i kvalet:
Godis eller inte godis?
Bio eller inte bio?

Godis kommer det förmodligen bli vilket som. Bion är jag däremot osäker på; jag har inte det minska lust att gå själv men vill samtidigt väldigt gärna se quantum of solace eller twilight. Damn you Mikaela som har flyttat ifrån mig! :p

Resnytt: Kossan har försökt boka en biljett, men det blev något fel. Hon skulle försöka imorgon igen.

32

Det tristaste med att skriva så pass sällan som jag gjort den senaste tiden är att jag inte orkar vända ut och in på mig själv för att förklara och måla upp det som hänt sedan sist. Det blir snarare något som kan liknas med ett skrap på ytan. Det är alldeles för mycket, och inte särskilt aktuellt längre.

Något som däremot är minst sagt högaktuellt fortfarande, är resan till centralamerika den 7 januari - 11 mars!

Det kan hända att det är det största som någonsin hänt mig. I alla fall på mycket länge. Som den nervösa människa jag annars är, skulle det här kunna leda till total katastrof. Samtidigt är det möjligt att det inte kan bli bättre. Jag är väl medveten och att det är mina egna hjärnspöken som avgör.

Därför: I'm going to have the time of my life!

Med på resan är syster med pojkvän, bror och kossan.

Korrigering: WE are going to have the time of our lives!

Nedräkningen har börjat: 32 dagar kar till avfärd.

Eftersom skolan är slut för den här terminen (förutsatt att jag klarar sista kursen), har jag tagit på mig en del jobb på gymmet innan resan. Jag jobbade idag, och det var inte nådigt vad jag hade att göra. Mina fötter värker utan dess like, och jag har har till och med tagit med mig ren tvätt hem för att torka. Jag vill ju liksom inte vara den som imorgon får står där utan både handdukar och badrockar :)

Det påminner mig: ner till tvättstugan.

Jag återkommer med news on the trip,

nighty