32

Det tristaste med att skriva så pass sällan som jag gjort den senaste tiden är att jag inte orkar vända ut och in på mig själv för att förklara och måla upp det som hänt sedan sist. Det blir snarare något som kan liknas med ett skrap på ytan. Det är alldeles för mycket, och inte särskilt aktuellt längre.

Något som däremot är minst sagt högaktuellt fortfarande, är resan till centralamerika den 7 januari - 11 mars!

Det kan hända att det är det största som någonsin hänt mig. I alla fall på mycket länge. Som den nervösa människa jag annars är, skulle det här kunna leda till total katastrof. Samtidigt är det möjligt att det inte kan bli bättre. Jag är väl medveten och att det är mina egna hjärnspöken som avgör.

Därför: I'm going to have the time of my life!

Med på resan är syster med pojkvän, bror och kossan.

Korrigering: WE are going to have the time of our lives!

Nedräkningen har börjat: 32 dagar kar till avfärd.

Eftersom skolan är slut för den här terminen (förutsatt att jag klarar sista kursen), har jag tagit på mig en del jobb på gymmet innan resan. Jag jobbade idag, och det var inte nådigt vad jag hade att göra. Mina fötter värker utan dess like, och jag har har till och med tagit med mig ren tvätt hem för att torka. Jag vill ju liksom inte vara den som imorgon får står där utan både handdukar och badrockar :)

Det påminner mig: ner till tvättstugan.

Jag återkommer med news on the trip,

nighty