Framme!

Det går ganska fort att vänja sig vid att prata engelska har jag märkt och jag har redan lärt mig en massa nytt. Egentligen borde jag kanske skriva det här inlägget på engelska också, men nää :)

I alla fall.

Det blev några öl i fredags hos min bror med ett trevligt litet sällskap. Kanske några öl för mycket (även om "för mycket" för min del inte är i närheten av för mycket som för de flesta andra). Jag vart först lite orolig när jag vaknade dagen efter att jag skulle vara bakis, men en dusch gjorde susen. Jag kände mig också ganska orolig i hela kroppen, vilken kanske inte var så konstigt med allt som var på gång. Säkerligen hjälpte inte all alkohol och bristen på sömn (endast ungefär 3 timmar) Det tog ganska lång tid innan jag kunde få i mig riktigt med käk. Inte förrän jag, Thomas och mamma anlände till flygplatsen kunde jag trycka en av mina feta blåbärsmuffins jag bakat åt familjen jag bor hos.

Vid den här tidpunkten hade faktiskt nervositeten avtagit till nästintill obefintlig. Dessutom var Kossan en pärla som höll mig sällskap tiden fram till dess det var dags för mig att bege mig till rätt gate. Först då, när jag var på min egen hand igen, kom lite av oron tillbaka. Men det var bara för en stund. Jag måste säga, jag är ganska stolt över mig själv. För ett år sedan hade det inte varit i närheten av så lätt. Allt gick faktiskt över förväntan. Flygresan var lätt, likaså Heathrow airport(trots dess storlek). Familjen jag bor hos är fantastisk; det är mamma Anna, pappa Nick, döttrarna Lauren (7 år) och Amélie (4 år)samt hamstern Rainbow. De bor i ett stort vitt hus (The white house, faktiskt :p), som har tre våningar och mycket trappor. Jag har ett rum på översta våningen så jag kommer vara i mäkta bra form när jag står i startgroparna på Lidingöloppet i september. Jag har också en egen mysig lite toalett, men delar dusch/bad med barnen. Jag har tagit lite bilder på rummen som jag tänkt lägga upp på bloggen senare. Så håll till godo! Vidare har de köpt mig en liten tv och fixat en dvd-spelare, vilka jag har på mitt rum. De har också köpt mig en ny madrass till min stooora sköna vita säng. Om det var något annat jag behövde såsom hyllor eller högtalare till tvn etc så skulle de fixa det också. Men jag tror jag väntar med det :)

Resten av gårdagen var ganska lugn, jag bekantade mig med familjen och vi åt lite mat. Jag var ganska trött på kvällen så jag somnade nästan på en gång.

Idag har varit väldigt händelserik. Jag vaknade utvilad, men låg kvar i sängen ett tag och lyssnade på flickorna som lekte på någon av de nedre våningarna. När jag drog upp gardinerna så strömmade solen in. Det har varit fantastiskt väder idag med närmare 30 grader varmt. Något jag inte förväntade mig, det ska ju regna här! Efter frukost lekte jag med flickorna en stund och sedan följde jag med dem och Nick till floden (Themsen) där Lauren och Amélie cyklade och jag och Nick tog en promenad. Det var ganska mycket människor ute som fiskade, sprang, cyklade och gick längs floden. Jag antar att det inte bara var vi som ville njuta av solen en söndag.

Lunch i trädgården och sedan lek igen. Flickorna älskar att leka och vill gärna sätta upp föreställningar i vardagsrummet. Idag var det en med Lauren som den gode, Anna som den onde och Amélie som stämningssättare vid pianot :)

Ikväll har vi haft besök av Annas syster och hennes man/sambo och föräldrar. Det bjöds på en fiskpaj med potatismos på toppen som egentligen inte är en paj. Till det ratatouille och bönor som Annas föräldrar hade med sig och som var gjorda på grönsaker från deras egen trädgård. Till efterrätt hade Anna gjort någon form av cheese cake-pudding med massor av bär. WOW, vilken festmåltid säger jag bara.

Det är mycket att ta in och jag är ganska trött nu. Klockan är visst över tolv på natten ser jag nu, så det kanske inte är så konstigt. Jag får fortsätta senare, jag känner att jag måste göra mig i ordning inför sängen nu. Jag ska upp strax före åtta imorgon bitti, då vi ska åka till Annas föräldrar. Anna ska jobba lite därifrån medan Annas mamma tar hand om flickorna. Vi har gått igenom vad jag kommer göra (vilket jag kan berätta mer om senare), men det vill i alla fall ge mig en mjukstart.

Så, än så länge: jag trivs!